Tiempo libre con amistad
Om man söker på ordet "fritid" på wikipedia.org finner man följande:
"Fritid kallas den del av dygnet och veckan som inte upptas av arbete, måltider och sömn. Fritid är således i strikt mening all den tid som en person förfogar över sig själv.
Brist på upplevd fritid kan orsaka symptom av stress och trötthet. I föreläsningar och litteratur om stressrelaterade sjukdomar rekomenderas att "riktig" fritid bör förekomma och därför planeras in."
Haha- detta tycker jag är ganska komiskt! Detta innebär att jag i princip inte har haft någon fritid på 3,5 år! Eftersom det som mitt liv bestått av är just arbete, en del måltider och lite sömn då och då. Förutom en dag i veckan som jag varit ledig. Men det är svårt att på en dag ledigt i veckan hinna planera in en fritidsaktivitet när det även är nödvändigt att tvätta och städa ibland. En sovmorgon då och då är också hälsosamt. Speciellt när man vissa dagar arbetar 15 timmars pass. Och som sagt, brist på upplevd fritid kan orsaka symptom av trötthet...
Jag medverkade nyligen i en undersökning. Där definierades vänner som personer som inte ingår i din familj och heller inte är arbetskamrater...
Hmmm- detta innebär i så fall att jag heller inte har umgåtts med vänner på 3,5 år. Eftersom man på mitt jobb lever tillsammans med sina kollegor är det också dem man umgås med, när man någon gång ibland lyckas få tid till att spendera sin fritid tillsammans. Visst kan man bege sig ut och skaffa sig turkiska, grekiska, thailändska eller spanska vänner. Men när man oftast inte befinner sig på en och samma plats i mer än 6 månader hinner man inte bli så bra vän med lokalbefolkningen, vilket är synd. Jag har självklart samlat på mig en hel del vänner under mina år utomlands vilket betyder mycket för mig. Dock är det dessvärre bara en minoritet som kan leva upp till nedanstående.
(Wikipedia.org definierar dock "vänskap" såhär:)
"Vänskap är en relation mellan personer. Denna relation kan grunda sig i tex pålitlighet eller kärlek. Många menar att i vänskap ska man kunna lita på varandra och kunna dela hemligheter utan att de avslöjas. Vänskap anses som det finaste bandet mellan många personer i världen. Eftersom att det allra flesta forskarna menar att människan är ett flockdjur, och behöver sociala kontakter med andra människor, så är vänskap väldigt viktigt. En vän är en människa i vars sällskap man vågar vara sig själv."
Ok. Man ska kunna dela hemligeter utan att de avslöjas. På min arbetsplats och kollegorna emellan vet de flesta om ens hemligheter innan man knappt vet om dem själv. Skvaller är ett av de största "fritidsaktiviteterna" på jobbet.
Människan är ett flockdjur- jag har bytt flock en gång i halvåret de senaste 5 åren.
Wiktionary.org beskriver ordet "skvaller" på förjande sätt:
"Idelt prat och spridning av rykten om andras privata och personliga affärer"
Ordet "rykte" beskrivs såhär:
"Den föreställning av en person, en organisation eller ett föremål, vilken personerna runt omkring har, och vilken ofta överförs via privata samtal."
Trist!
Vad betyder så allt detta? Hinner man inte bli nära vän med någon på kort tid? Blir man bara vän på ytan? Vad kräver djup vänskap? Tid? Gemensamma vänner? Gemensamma intressen? Gemensam uppväxt? Mer fritid?!
Jag är otroligt glad att jag har mött alla de människor som jag har mött i mitt liv. Alla har på något sätt påverkat mig och format den jag är idag. Jag saknar de flesta otroligt mycket och hoppas att alla har det bra var än i världen de befinner sig! Jag hoppas att jag möter dem igen! Jag önskar att jag hade haft mer tid att lära känna många av alla dem jag träffat. Men livet är bra på det sättet att det fortsätter och resan går vidare och jag kommer att träffa minst lika många nya människor längre fram på min resa.
Jag vet att jag har vänner där hemma som uppfyller allt detta. Jag vet att mina hemligheter inte avslöjas. Jag kan vara mig själv tillsammans med dem och vänskapen grundar sig på pålitlighet och kärlek. Jag älskar er!
Om 16 dagar beger jag mig vidare hem till dem.
/ "I get by with a little help from my friends." - John Lennon
"Fritid kallas den del av dygnet och veckan som inte upptas av arbete, måltider och sömn. Fritid är således i strikt mening all den tid som en person förfogar över sig själv.
Brist på upplevd fritid kan orsaka symptom av stress och trötthet. I föreläsningar och litteratur om stressrelaterade sjukdomar rekomenderas att "riktig" fritid bör förekomma och därför planeras in."
Haha- detta tycker jag är ganska komiskt! Detta innebär att jag i princip inte har haft någon fritid på 3,5 år! Eftersom det som mitt liv bestått av är just arbete, en del måltider och lite sömn då och då. Förutom en dag i veckan som jag varit ledig. Men det är svårt att på en dag ledigt i veckan hinna planera in en fritidsaktivitet när det även är nödvändigt att tvätta och städa ibland. En sovmorgon då och då är också hälsosamt. Speciellt när man vissa dagar arbetar 15 timmars pass. Och som sagt, brist på upplevd fritid kan orsaka symptom av trötthet...
Jag medverkade nyligen i en undersökning. Där definierades vänner som personer som inte ingår i din familj och heller inte är arbetskamrater...
Hmmm- detta innebär i så fall att jag heller inte har umgåtts med vänner på 3,5 år. Eftersom man på mitt jobb lever tillsammans med sina kollegor är det också dem man umgås med, när man någon gång ibland lyckas få tid till att spendera sin fritid tillsammans. Visst kan man bege sig ut och skaffa sig turkiska, grekiska, thailändska eller spanska vänner. Men när man oftast inte befinner sig på en och samma plats i mer än 6 månader hinner man inte bli så bra vän med lokalbefolkningen, vilket är synd. Jag har självklart samlat på mig en hel del vänner under mina år utomlands vilket betyder mycket för mig. Dock är det dessvärre bara en minoritet som kan leva upp till nedanstående.
(Wikipedia.org definierar dock "vänskap" såhär:)
"Vänskap är en relation mellan personer. Denna relation kan grunda sig i tex pålitlighet eller kärlek. Många menar att i vänskap ska man kunna lita på varandra och kunna dela hemligheter utan att de avslöjas. Vänskap anses som det finaste bandet mellan många personer i världen. Eftersom att det allra flesta forskarna menar att människan är ett flockdjur, och behöver sociala kontakter med andra människor, så är vänskap väldigt viktigt. En vän är en människa i vars sällskap man vågar vara sig själv."
Ok. Man ska kunna dela hemligeter utan att de avslöjas. På min arbetsplats och kollegorna emellan vet de flesta om ens hemligheter innan man knappt vet om dem själv. Skvaller är ett av de största "fritidsaktiviteterna" på jobbet.
Människan är ett flockdjur- jag har bytt flock en gång i halvåret de senaste 5 åren.
Wiktionary.org beskriver ordet "skvaller" på förjande sätt:
"Idelt prat och spridning av rykten om andras privata och personliga affärer"
Ordet "rykte" beskrivs såhär:
"Den föreställning av en person, en organisation eller ett föremål, vilken personerna runt omkring har, och vilken ofta överförs via privata samtal."
Trist!
Vad betyder så allt detta? Hinner man inte bli nära vän med någon på kort tid? Blir man bara vän på ytan? Vad kräver djup vänskap? Tid? Gemensamma vänner? Gemensamma intressen? Gemensam uppväxt? Mer fritid?!
Jag är otroligt glad att jag har mött alla de människor som jag har mött i mitt liv. Alla har på något sätt påverkat mig och format den jag är idag. Jag saknar de flesta otroligt mycket och hoppas att alla har det bra var än i världen de befinner sig! Jag hoppas att jag möter dem igen! Jag önskar att jag hade haft mer tid att lära känna många av alla dem jag träffat. Men livet är bra på det sättet att det fortsätter och resan går vidare och jag kommer att träffa minst lika många nya människor längre fram på min resa.
Jag vet att jag har vänner där hemma som uppfyller allt detta. Jag vet att mina hemligheter inte avslöjas. Jag kan vara mig själv tillsammans med dem och vänskapen grundar sig på pålitlighet och kärlek. Jag älskar er!
Om 16 dagar beger jag mig vidare hem till dem.
/ "I get by with a little help from my friends." - John Lennon
"Jag kan flyga, jag är inte rädd"
Varför applåderar charterturister på flyget?
När man reser med ett flyg fyllt med charterturister så envisas alla alltid med att applådera så fort planet nuddar marken. De väntar inte ens tills planet har parkerat. Utan så länge det har nuddat marken så är de nöjda. De far fortfarande framåt i flera hundra kilometer i timmen och verkar inte alls vara medvetna om att de flesta olyckor sker vid just start och landning.
På en flygning mellan Heraklion och Arlanda var det en medpassagerare som vände sig till sin man under de sedvanliga applåderna och utbrast:
- "Jag ska börja applådera när du lyckas parkera bilen i garaget".
Jag gillade den kommentaren och log där på landningsbanan i min ensamhet.
Piloten som manövrerar flyget hör inte ens applåderna där han sitter i cock pit och får inte ens ta del av dem.
De flesta charterbolagen har frågeformulär som delas ut under flygningen. Där kan man istället visa sin tacksamhet till piloten och personalen ombord på flyget. På det sättet så syns tacksamheten i deras statistik och alla kan ta den av den positiva feedback som ges från passagerarna.
Det som jag finner mest intressant är att detta endast sker på charterflyg. När man reser reguljärt någonstans är det ingen som får för sig att applådera. Självklart finns det väl någon vilsen person som normalt flyger charter som för sig själv slår ihop händerna i ett försök till en applåd, men slutar kvickt när han/hon hör hur patetiskt det låder med en ensam applåd. Hur kommer det sig? Är passagerare som flyger reguljärt mindre nöjda, eller är det mestadels personer som lever i sin egen tunnel och inte ens bryr sig som flyger med reguljärflyg?
Piloter som flyger människor fram och tillbaka över jorden har ett stort ansvar och förtjänar absolut att få veta det. Men hur länge ska applåden finnas kvar?
Kommer de mån tro från klassikern "sällskapsresan" från 1980? (28 år sedan!) Där ser man alla förväntasfulla turister glatt applådera när flyget landar på Gran Canaria. Eller är detta en tradition som starat tidigare än så?
/ "Du, om man vill ha lite mer juice, hur gör man då?"
När man reser med ett flyg fyllt med charterturister så envisas alla alltid med att applådera så fort planet nuddar marken. De väntar inte ens tills planet har parkerat. Utan så länge det har nuddat marken så är de nöjda. De far fortfarande framåt i flera hundra kilometer i timmen och verkar inte alls vara medvetna om att de flesta olyckor sker vid just start och landning.
På en flygning mellan Heraklion och Arlanda var det en medpassagerare som vände sig till sin man under de sedvanliga applåderna och utbrast:
- "Jag ska börja applådera när du lyckas parkera bilen i garaget".
Jag gillade den kommentaren och log där på landningsbanan i min ensamhet.
Piloten som manövrerar flyget hör inte ens applåderna där han sitter i cock pit och får inte ens ta del av dem.
De flesta charterbolagen har frågeformulär som delas ut under flygningen. Där kan man istället visa sin tacksamhet till piloten och personalen ombord på flyget. På det sättet så syns tacksamheten i deras statistik och alla kan ta den av den positiva feedback som ges från passagerarna.
Det som jag finner mest intressant är att detta endast sker på charterflyg. När man reser reguljärt någonstans är det ingen som får för sig att applådera. Självklart finns det väl någon vilsen person som normalt flyger charter som för sig själv slår ihop händerna i ett försök till en applåd, men slutar kvickt när han/hon hör hur patetiskt det låder med en ensam applåd. Hur kommer det sig? Är passagerare som flyger reguljärt mindre nöjda, eller är det mestadels personer som lever i sin egen tunnel och inte ens bryr sig som flyger med reguljärflyg?
Piloter som flyger människor fram och tillbaka över jorden har ett stort ansvar och förtjänar absolut att få veta det. Men hur länge ska applåden finnas kvar?
Kommer de mån tro från klassikern "sällskapsresan" från 1980? (28 år sedan!) Där ser man alla förväntasfulla turister glatt applådera när flyget landar på Gran Canaria. Eller är detta en tradition som starat tidigare än så?
/ "Du, om man vill ha lite mer juice, hur gör man då?"
Jag vill, jag vill, jag vill...
Alla har sina egna drömmar och förhoppningar här i livet. Jag har haft en dröm sedan jag var 15 år, att volontärarbeta. Jag har en stark vilja att få hjälpa andra människor.
Jag har många gånger tagit reda på fakta kring volontär arbete. Man kan hjälpa till inom olika områden. T.ex. socialt arbete, undervisning, sjuk- och hälsovård, miljövård, återuppbyggnad eller restaurering. Detta är något som jag verkligen vill göra under en period av mitt liv. Det som hindrat mig är min ekonomi. Det kostar ganska mycket att ge sig iväg på en volontär resa.
Många organisationer tar ut en avgift från de volontärer som ska arbeta i deras projekt. Det kan vara allt från 2 000 kronor till 50 000 kronor eller ännu mer. I avgiften ingår i vissa fall resa till och från landet, samt utgifter för exempelvis visum, försäkringar och vaccinationer. I annat fall måste man stå för de kostnaderna själv. Detta innebär bara att det blir lite mer komplicerat för mig att genomföra, med det är inte omöjligt.
Detta är en av mina många drömmar och mål. Jag har många fler. Jag tror att det är bra att ha drömmar. Det är något att se fram emot och planera. I mitt fall gäller det att spara ihop en hel del pengar för att kunna nå mitt mål.
Om man hade möjlighet att göra allt man drömmer om tror jag att det skulle kännas väldigt tomt när man gjort allt det man vill och inte längre har något att drömma och se fram emot.
/ "I have a dream"
Jag har många gånger tagit reda på fakta kring volontär arbete. Man kan hjälpa till inom olika områden. T.ex. socialt arbete, undervisning, sjuk- och hälsovård, miljövård, återuppbyggnad eller restaurering. Detta är något som jag verkligen vill göra under en period av mitt liv. Det som hindrat mig är min ekonomi. Det kostar ganska mycket att ge sig iväg på en volontär resa.
Många organisationer tar ut en avgift från de volontärer som ska arbeta i deras projekt. Det kan vara allt från 2 000 kronor till 50 000 kronor eller ännu mer. I avgiften ingår i vissa fall resa till och från landet, samt utgifter för exempelvis visum, försäkringar och vaccinationer. I annat fall måste man stå för de kostnaderna själv. Detta innebär bara att det blir lite mer komplicerat för mig att genomföra, med det är inte omöjligt.
Detta är en av mina många drömmar och mål. Jag har många fler. Jag tror att det är bra att ha drömmar. Det är något att se fram emot och planera. I mitt fall gäller det att spara ihop en hel del pengar för att kunna nå mitt mål.
Om man hade möjlighet att göra allt man drömmer om tror jag att det skulle kännas väldigt tomt när man gjort allt det man vill och inte längre har något att drömma och se fram emot.
/ "I have a dream"
20 år tidigare
Jag kom att tänka på att vi som levt och vuxit upp på 80- talet levde med saker som försvunnit pga IT utvecklingen.
Karbonpapper. Hur ofta ser man det nu för tiden?
Man använde det förr för att framställa kopior. Det blev oftast väldigt fult. Hade man ett karbonpapper på skrivbordet så hände det ofta att man glömde bort det, gjorde en anteckning på ett annat papper, och vips- så hade man en kopia på sin anteckning på ett papper där anteckningen inte alls borde vara. Väldigt opraktiskt. Tacka vet jag kopieringsmaskinen!
Skrivmaskinen. Finns säkert kvar längt uppe på vinden hos de flesta.
Enligt sv.wikipedia.org var Henry Hill den första som tog patent på en skrivande maskin. Detta var 1714. Väldigt många år sedan med andra ord. Den utvecklades sedan mycket och tangentbordet har ändrat utseende många gånger sedan dess.
Vi hade en "modern" skrivmaskin när jag var liten. Den kunde till och med radera bokstäver man redan skrivit. Detta genom att nöta ut pappret en aning vilket i slutändan inte såg särskilt snyggt ut. Tippex kunde i enstaka fall användas, men det var så uppenbart att man gjort fel då... Tänk dig att arbeta i ett öppet kontorslandskap med bara skrivmaskins ljudet. Frustrationen måste ha varit hög när man för 10e gången stavade fel på ett ord i sista meningen i månadsrapporten. Börja om från början...
VHS, Video Home System. Används fortfarande, men försök att hitta nya filmer på VHS hos videouthyrare...
Då- bilden flöt ut över tv skärmen eller så försvann ljudet för några sekunder när filmen började bli gammal. Filmen fastnade ibland i VHS spelaren och man hörde ett knaster som bidrog till panik för att snabbt springa fram till VHS spelaren (märk springa fram, eftersom man inte alltid hade fjärrkontroll) och stoppa den innan allt för mycket av filmen "åts upp".
Nu- Bilden fryser och man kan varken byta kapitel, spola fram eller stoppa filmen, man försöker med att trycka hårdare på knapparna på fjärrkontrollen, men utan resultat. Det eviga i-landsproblemet är ett faktum- man måste helt enkelt resa sig upp från soffan för att ta ut skivan och leta repor eller smuts för att sedan leta upp rätt ställe i filmen igen. Sen hoppas man på att man lyckats göra rent skivan tillräckligt för att få se slutet på filmen.
Kassettbandet. Blandband och egna hemmaisnpelningar av sång och musik. Hur kul som helst! Man använde samma band tills det föll i bitar. Man spelade in låt på låt. Jag gjorde det oftast från radion och man kastade sig på bandspelaren när favoritlåten spelades och man kämpade för att inte få med allt för mycket av radiopratares röst vid låtens slut. När man väl hade lyckats få ett helt band med bra låtar hände det värsta, bandet fastnade i bandspelaren. Man öppnade kassetthållaren så försiktigt som möjligt och slätade ut bandet. Sedan satt man med en penna eller en nyckel och skruvade in rullbandet i kassetten igen. Ibland gick bandet till och med av- då tejpade man ihop det igen och log och såg glad ut.
/ 80- talist.
Karbonpapper. Hur ofta ser man det nu för tiden?
Man använde det förr för att framställa kopior. Det blev oftast väldigt fult. Hade man ett karbonpapper på skrivbordet så hände det ofta att man glömde bort det, gjorde en anteckning på ett annat papper, och vips- så hade man en kopia på sin anteckning på ett papper där anteckningen inte alls borde vara. Väldigt opraktiskt. Tacka vet jag kopieringsmaskinen!
Skrivmaskinen. Finns säkert kvar längt uppe på vinden hos de flesta.
Enligt sv.wikipedia.org var Henry Hill den första som tog patent på en skrivande maskin. Detta var 1714. Väldigt många år sedan med andra ord. Den utvecklades sedan mycket och tangentbordet har ändrat utseende många gånger sedan dess.
Vi hade en "modern" skrivmaskin när jag var liten. Den kunde till och med radera bokstäver man redan skrivit. Detta genom att nöta ut pappret en aning vilket i slutändan inte såg särskilt snyggt ut. Tippex kunde i enstaka fall användas, men det var så uppenbart att man gjort fel då... Tänk dig att arbeta i ett öppet kontorslandskap med bara skrivmaskins ljudet. Frustrationen måste ha varit hög när man för 10e gången stavade fel på ett ord i sista meningen i månadsrapporten. Börja om från början...
VHS, Video Home System. Används fortfarande, men försök att hitta nya filmer på VHS hos videouthyrare...
Då- bilden flöt ut över tv skärmen eller så försvann ljudet för några sekunder när filmen började bli gammal. Filmen fastnade ibland i VHS spelaren och man hörde ett knaster som bidrog till panik för att snabbt springa fram till VHS spelaren (märk springa fram, eftersom man inte alltid hade fjärrkontroll) och stoppa den innan allt för mycket av filmen "åts upp".
Nu- Bilden fryser och man kan varken byta kapitel, spola fram eller stoppa filmen, man försöker med att trycka hårdare på knapparna på fjärrkontrollen, men utan resultat. Det eviga i-landsproblemet är ett faktum- man måste helt enkelt resa sig upp från soffan för att ta ut skivan och leta repor eller smuts för att sedan leta upp rätt ställe i filmen igen. Sen hoppas man på att man lyckats göra rent skivan tillräckligt för att få se slutet på filmen.
Kassettbandet. Blandband och egna hemmaisnpelningar av sång och musik. Hur kul som helst! Man använde samma band tills det föll i bitar. Man spelade in låt på låt. Jag gjorde det oftast från radion och man kastade sig på bandspelaren när favoritlåten spelades och man kämpade för att inte få med allt för mycket av radiopratares röst vid låtens slut. När man väl hade lyckats få ett helt band med bra låtar hände det värsta, bandet fastnade i bandspelaren. Man öppnade kassetthållaren så försiktigt som möjligt och slätade ut bandet. Sedan satt man med en penna eller en nyckel och skruvade in rullbandet i kassetten igen. Ibland gick bandet till och med av- då tejpade man ihop det igen och log och såg glad ut.
Det var även då vi inte fick hoppa på golvet när vi lyssnade på musik - då blev det hack i skivan.
/ 80- talist.
På väg...
Det här är första gången för mig och jag känner mig lite nervös...
Fingrarna fumlar lite och jag vet inte helt vad jag har att förvänta mig.
Men jag tvekar inte, jag fortskrider.
Hela livet går ut på att göra saker för första gången, att upptäcka och uppleva.
Det är det som har fått oss dit vi är idag, dit jag är idag...
Jag tycker om att prova nya saker och upptäcka att det oftast inte är så svårt som man många gånger kan tro.
Om tre veckor ska jag prova något som jag inte har gjort på fem år, jag ska bo i Sverige.
Jag har levt i en och samma årstid i fem år- nämligen sommar. Nu väljer jag själv, ingen tvingar mig, att flytta hem till vinter, snö (förhoppningsvis...), slask, mörker, kyla och vindruteskrapande. Många tycker säkert att det är helt idiotiskt vad jag gör när jag kunde ha bott kvar i solens land. Men det här är något jag märkligt nog ser fram emot. En ny årstid, nya vanor och rutiner och kanske ett jobb där man vet hur långa dagarna kommer att vara och där man tjänar bra med pengar! (hoppas, hoppas, hoppas). Och allt det där mysiga; advent, lucia, jul, tända ljus, pepparkakor, glögg och julskinka och senap på knäckebröd.
Men framförallt, mina vänner!! Under den tid jag varit borta har jag hela tiden saknat de som står mig nära, och ju mer tid det gått desto mer har jag förstått hur mycket de betyder för mig. Nu ska jag äntligen hem och försöka visa det för dem.
/ blogg- vergin
Fingrarna fumlar lite och jag vet inte helt vad jag har att förvänta mig.
Men jag tvekar inte, jag fortskrider.
Hela livet går ut på att göra saker för första gången, att upptäcka och uppleva.
Det är det som har fått oss dit vi är idag, dit jag är idag...
Jag tycker om att prova nya saker och upptäcka att det oftast inte är så svårt som man många gånger kan tro.
Om tre veckor ska jag prova något som jag inte har gjort på fem år, jag ska bo i Sverige.
Jag har levt i en och samma årstid i fem år- nämligen sommar. Nu väljer jag själv, ingen tvingar mig, att flytta hem till vinter, snö (förhoppningsvis...), slask, mörker, kyla och vindruteskrapande. Många tycker säkert att det är helt idiotiskt vad jag gör när jag kunde ha bott kvar i solens land. Men det här är något jag märkligt nog ser fram emot. En ny årstid, nya vanor och rutiner och kanske ett jobb där man vet hur långa dagarna kommer att vara och där man tjänar bra med pengar! (hoppas, hoppas, hoppas). Och allt det där mysiga; advent, lucia, jul, tända ljus, pepparkakor, glögg och julskinka och senap på knäckebröd.
Men framförallt, mina vänner!! Under den tid jag varit borta har jag hela tiden saknat de som står mig nära, och ju mer tid det gått desto mer har jag förstått hur mycket de betyder för mig. Nu ska jag äntligen hem och försöka visa det för dem.
/ blogg- vergin
